Snart så kommer min sötnos hem från Kreta. I morgon på kvällningen så är han nog hemma och jag kommer krama sönder honom <3
Håller på att göra lite fint hemma hos honom just nu, har hittils klippt gräsmattan och dammsuge. Snälla Josefin Östman följde med mig hem till honom så jag inte skulle behöva vara ensam. Så nu ska det bara torkas golv, damma, vädra sängkläder, handla och kantklippa. Sen är nog det mesta klart. Har en överaskning till och med ;)
Jag busade även med en av hans hundar. Superfina och snälla Sajak! helt sjukt underbar hund!
Hoppas att han blir glad för det jag gjort. Puss puss min fina<3
torsdag 29 september 2011
Sandra
Idag blir det lite lyxigt, sandra ska bjuda på lunch och sen ska vi ner på stan och kika lite :)
Hon var även med mig på stan i går när pappa och jag shoppade lite, självklart så var mamma också med.
Det var mysigt att alla vi gick på stan tillsammans, det brukar liksom inte hända. Det är i alla fall inte ofta. Medans vi flickor kikade lite så tog pappa hand om lilla Signe.
Idag ska jag träffa en person som jag ska prata med. Mamma tyckte jag skulle göra det för att hon tycker jag beteer mig lite konstigt ibland. Är uåppstressad och vimsig hela tiden. Vet att ajg skrev förut att jag kanske inte behövde det men tydligen. Jag hade fel.
Ska strax byta om för att Sandra och Signe ska hämta upp mig på jobbet :)
Och pussar och kramar på Agnes och Linnea som jag saknar <3
Hon var även med mig på stan i går när pappa och jag shoppade lite, självklart så var mamma också med.
Det var mysigt att alla vi gick på stan tillsammans, det brukar liksom inte hända. Det är i alla fall inte ofta. Medans vi flickor kikade lite så tog pappa hand om lilla Signe.
Idag ska jag träffa en person som jag ska prata med. Mamma tyckte jag skulle göra det för att hon tycker jag beteer mig lite konstigt ibland. Är uåppstressad och vimsig hela tiden. Vet att ajg skrev förut att jag kanske inte behövde det men tydligen. Jag hade fel.
Ska strax byta om för att Sandra och Signe ska hämta upp mig på jobbet :)
Och pussar och kramar på Agnes och Linnea som jag saknar <3
tisdag 27 september 2011
Kan inte tänka, jag står bara här och ler.
Idag tog jag beslutet att bara jobba halva dagarna resten av veckan ut. Kännde redan igår att det var för mycket. Det är jobbigt att hålla masken hela tiden, för att inte börja gråta. Ibland kommer det konstiga inpulser att man bara vill gråta och då är det bara att gå iväg ett tag för att samla sig.
I slutet av arbetsdagarna både idag och igår så blev koncentrationen så himla dålig. Svårt att tänka och komma ihåg saker. Känner mig förvirrad och nojjig.
Det är skönt att få jobba ändå men inte allt för länge. Därför ska jag jobba halvdagar ända tills på Fredag.
I morgon ska jag träffa mor och far på stan efter jobbet. Vi måste hålla ihop och hjälpa, stötta och se efter varandra. Därför ska vi försöka shoppa tillsammans. Eftersom jag tycker det är så jobbigt.
Stackars sötnosen som kommer bli med kattungar eller nått för han och jag ska shoppa sen när han kommer hem. Vad har han dragit sig in i :P
I slutet av arbetsdagarna både idag och igår så blev koncentrationen så himla dålig. Svårt att tänka och komma ihåg saker. Känner mig förvirrad och nojjig.
Det är skönt att få jobba ändå men inte allt för länge. Därför ska jag jobba halvdagar ända tills på Fredag.
I morgon ska jag träffa mor och far på stan efter jobbet. Vi måste hålla ihop och hjälpa, stötta och se efter varandra. Därför ska vi försöka shoppa tillsammans. Eftersom jag tycker det är så jobbigt.
Stackars sötnosen som kommer bli med kattungar eller nått för han och jag ska shoppa sen när han kommer hem. Vad har han dragit sig in i :P
Lunch
Strax så ska jag äta lunch, sitter på jobbet nu. Det blir en Jambo-macka. Har haft lite svårt att äta de senaste dagarna men det blir bara bättre och bättre hela tiden. Skönt.
Känner mig fortfarande tom i huvudet, men det kommer nog hålla i sig ett tag. Om jag vill så får jag prata med en Psykolog om händelsen om chocken osv. Men det behöver jag nog inte. Har sånna underbara vnner som jag kan prata med, som ställe upp i ur och skur :)
Känner mig fortfarande tom i huvudet, men det kommer nog hålla i sig ett tag. Om jag vill så får jag prata med en Psykolog om händelsen om chocken osv. Men det behöver jag nog inte. Har sånna underbara vnner som jag kan prata med, som ställe upp i ur och skur :)
måndag 26 september 2011
Ett måste gör det roligare hemskare.
Idag gick jag på stan en sväng. Måste ju ha nå kläder. Jag kände mig taggad för att få lite nytt och fräscht.
Men när jag gick runt omkring i affärena blev jag bara ledsen.
Hittade en skitsnygg topp som jag tänkte, 'åh shit denna skulle passa asbra till min pärsikofärgade midjekjol!' Som jag bara hade använt 2 gånger tidigare. Men Sen insåg jag, jag har ju den inte kvar..
Det gjorde så ont i hjärtat när jag gick där. Jag tänkte bara på mina gamla kläder, som jag saknar så innerligt. Jag viste inte alls vad jag skulle börja med att köpa. Tänkte först 'jamen trosor!' Men inga trosor som jag hittade fastnade jag för. Så jag kollade på toppar, linnen och tröjor. Men kände att allt var fult och inte alls det jag ville ha. Orkade inte ens in och pröva jeans på JC.
Tillslut så köpte jag ett par jeans från gina tricoot. Och ett vanligt linne från HM.
Träffade även Louise och hennes kille på stan, vi pratade lite och fick en liten present av henne. Tack gummsan<3
Fortsatte att gå och kika senare, men allt mer ledsen och nere. Som tur var så ringde Fredrik och räddade dagen som vanligt! han gör mig så lycklig. Han ska följa med och shoppa med mig. Känner att det kommer att gå så mycket lättare då. Jag vet själv att det är viktigt att blivka frammåt, att inte stanna upp. Man måste gå vidare. Men med vissa saker så måste man stanna upp och andas ut. Så känner jag med att handla in nya kläder.
Låter töntigt, men jag är ju en tjej och kläder betyder mycket för en tjej. Saker är en sak. Men kläder. Det är en annan.
Tack Louise för de fina orden och för presenten!
Men när jag gick runt omkring i affärena blev jag bara ledsen.
Hittade en skitsnygg topp som jag tänkte, 'åh shit denna skulle passa asbra till min pärsikofärgade midjekjol!' Som jag bara hade använt 2 gånger tidigare. Men Sen insåg jag, jag har ju den inte kvar..
Det gjorde så ont i hjärtat när jag gick där. Jag tänkte bara på mina gamla kläder, som jag saknar så innerligt. Jag viste inte alls vad jag skulle börja med att köpa. Tänkte först 'jamen trosor!' Men inga trosor som jag hittade fastnade jag för. Så jag kollade på toppar, linnen och tröjor. Men kände att allt var fult och inte alls det jag ville ha. Orkade inte ens in och pröva jeans på JC.
Tillslut så köpte jag ett par jeans från gina tricoot. Och ett vanligt linne från HM.
Träffade även Louise och hennes kille på stan, vi pratade lite och fick en liten present av henne. Tack gummsan<3
Fortsatte att gå och kika senare, men allt mer ledsen och nere. Som tur var så ringde Fredrik och räddade dagen som vanligt! han gör mig så lycklig. Han ska följa med och shoppa med mig. Känner att det kommer att gå så mycket lättare då. Jag vet själv att det är viktigt att blivka frammåt, att inte stanna upp. Man måste gå vidare. Men med vissa saker så måste man stanna upp och andas ut. Så känner jag med att handla in nya kläder.
Låter töntigt, men jag är ju en tjej och kläder betyder mycket för en tjej. Saker är en sak. Men kläder. Det är en annan.
Tack Louise för de fina orden och för presenten!
Fredrik Fast
Om det känns så här att älska någon innerligt, så tänker jag älska tills mitt sista andetag.
Jag älskar dig.
Jag älskar dig.
lördag 24 september 2011
Ett helvete
http://helahalsingland.se/hudiksvall/iggesund/1.3932053-valdsam-villabrand-i-iggesund
Bara att blicka framåt, starta om, men fortsätta att minnas det vi haft.
Bara att blicka framåt, starta om, men fortsätta att minnas det vi haft.
Att inte äga mer än vad som rymms i en påse.
Det har nu gått en dags sen händelsen. Allt är upp och ner. Mina ögon svider och huvudet värker.
En stor klump i magen, mår hela tiden illa och ingenting smakar.
Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Det har inte riktigt fallit mig in. Att jag aldrig mer kommer attfå ligga i min säng med alla mina kuddar, pussa min katt godnatt och somna i det hus jag levt i. I hela 19 år och nästan 6 månader. Det kommer inte bli en månad till som jag lever i det huset, inte en dag.
När jag blundar så kommer jag ihåg precis hur allt såg ut. Varendaste liten pryl som hade sin plats, där det alltid haft, ser ja framför mig. Jag kommer aldrig mer få städa det rum som jag haft, eller putsa de glas som var runt altanen. Aldrig få ha en rolig kväll med hela familjen i det huset. När jag blundar känner jag doften av nylagad mat som pappa gjort. Eller känner kattens päls mellan mina fingrar. Jag kommer inte få¨gnälla över att jag ville ha nya tapeter i mitt rum. Just nu känns det som om att de var de finaste i hela världen.
Jag tar tillbaka alla gånger jag sakt att våtat hus har varit gammalt eller fult. Det är dit jag vill tillbaka och det är där jag vill ha mina rötter.
Jag vill tacka alla som ställer upp, syskonen mormor och morfar, karlssons familjen alla mina vänner, kusin, och Bästa Agnes. Tack <3
Känskan att inte äga mer än vad man har på sig plus lite andra saker som jag hade i en liten väska hemma hos Fredrik är olidlig. Men det viktigaste är att mamma och pappa klarade sig helskinnade. Saknar min kissekatt som inte kunde räddas, min lilla bäbis, ha det så underbart där du är nu.
Även om vi bygger ett nytt hus där. Så kommer det inte bli samma sak. Vi får ett hem. Men inte samma känsla eller den relationen man hade till alla saker. Även om man köper samma, nytt.
Har aldrig kännt mig så liten, men jag behöver aldrig känna mig ensam. Har hela min familj och en underbar kille och hans familj som stöttar mig, och vi alla stöttar varandra.
Vad skulle jag göra utan Fredrik Fast, Jag älskar dig.
En stor klump i magen, mår hela tiden illa och ingenting smakar.
Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Det har inte riktigt fallit mig in. Att jag aldrig mer kommer attfå ligga i min säng med alla mina kuddar, pussa min katt godnatt och somna i det hus jag levt i. I hela 19 år och nästan 6 månader. Det kommer inte bli en månad till som jag lever i det huset, inte en dag.
När jag blundar så kommer jag ihåg precis hur allt såg ut. Varendaste liten pryl som hade sin plats, där det alltid haft, ser ja framför mig. Jag kommer aldrig mer få städa det rum som jag haft, eller putsa de glas som var runt altanen. Aldrig få ha en rolig kväll med hela familjen i det huset. När jag blundar känner jag doften av nylagad mat som pappa gjort. Eller känner kattens päls mellan mina fingrar. Jag kommer inte få¨gnälla över att jag ville ha nya tapeter i mitt rum. Just nu känns det som om att de var de finaste i hela världen.
Jag tar tillbaka alla gånger jag sakt att våtat hus har varit gammalt eller fult. Det är dit jag vill tillbaka och det är där jag vill ha mina rötter.
Jag vill tacka alla som ställer upp, syskonen mormor och morfar, karlssons familjen alla mina vänner, kusin, och Bästa Agnes. Tack <3
Känskan att inte äga mer än vad man har på sig plus lite andra saker som jag hade i en liten väska hemma hos Fredrik är olidlig. Men det viktigaste är att mamma och pappa klarade sig helskinnade. Saknar min kissekatt som inte kunde räddas, min lilla bäbis, ha det så underbart där du är nu.
Även om vi bygger ett nytt hus där. Så kommer det inte bli samma sak. Vi får ett hem. Men inte samma känsla eller den relationen man hade till alla saker. Även om man köper samma, nytt.
Har aldrig kännt mig så liten, men jag behöver aldrig känna mig ensam. Har hela min familj och en underbar kille och hans familj som stöttar mig, och vi alla stöttar varandra.
Vad skulle jag göra utan Fredrik Fast, Jag älskar dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)